♥

jag minns när jag stöp, då jag föll över kanten. jag förlorade förståndet och låg på botten , sena nätter utav tårar , dagar utav lidande och sekunder utav saknad. Jag kunde inte se för något ljust, för i min värld var allt bara mörkt , svart , jag levde i mina drömmar under den tiden. Det jag väntade på , det var att börja om från början , att få börja om på nytt. Mitt liv var förkomligt förseglat , det ända stället jag kunde vara mig själv på var i mina tankar , där var jag dagligen. Jag hade miljoner frågor , frågor som än inte är besvarade , frågar som kanske inte har några svar? Såren sitter i än idag och jag kan fortfarande se dom blodiga spåren utav mig ner till botten. Jag hade ingen som förstod mig , alla hade fullt upp med sig själv och mig , ja dom såg inte ens åt mig , jag var som luft.