Jag känner så jag sprängs i tusen miljoner små bitar. Jag skrattar högre än andra, jag skriker från bergstoppar, jag gråter så jag skakar.
Om jag hade orken skulle jag göra om min blogg, uppdatera min instagram, plugga allt som jag är 50 år efter i & börja träna igen. Men just nu lägger jag mig hellre död i sängen i väntan på ett mirakel som skulle få mig att orka leva igen. Musiken får bli min tröst inatt.
Kommentarer
Trackback
