Börjar undra om man bara kan förstå att man var lycklig den stunden man inser att man inte är det längre.

Hade jag haft chansen hade jag tagit första bästa bussen härifrån. Vill bara bort från den här lilla äckliga staden. utseende + status är det enda som betyder något här, och att de två dessutom går hand i hand. den ena verkar inte riktigt fungera utan den andra. sånt får mig att vilja kräkas. vill till en ny stor stad, lära känna nya människor & falla för någon som jag verkligen tycker om. det kommer komma en dag då jag drar härifrån & jag kommer inte sakna det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0