Tom på ord, tom på känslor.

Är rädd för jag vet hur det känns då allt plötsligt tas ifrån en. Då alla löften bara försvinner. Jag har varit förvirrad, säker, osäker, vettskrämd, upp ner, hit och dit, on off. Letat efter nya, gått tillbaka till gamla, trott, hoppats och gissat. Kysst någon, gråtit över någon annan. Ångrat mig och ångrat mig igen. Varit mitt emellan vänner och tillsammans. Gått bakom ryggen, hållt saker hemligt, ljugit för andra och ljugit för mig själv. Varit redo men inte haft viljan. Haft viljan men inte varit redo. Kan gå från glad till ledsen på sekunder. Jag är så himla duktig på att känna vad jag vill känna. Men man vet att man har gått vidare, vuxit ifrån, mognat och släppt taget när man får höra saker hela tiden och kommer på sig själv med att inte bry sig längre. Not even little. Not even at all.
 

                   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0