För du var solskenet när jag var ensam.

Jag har varit så värdelös på att blogga den senaste tiden. Har inte tid eller något roligt att skriva.
För jag har inte gjort något speciellt roligt, har skrattat massor med mina vänner och varit superlycklig till att ha haft världens sämsta dagar och gråtit sönder mitt hjärta. Men det är så livet är, upp och ner.
Senaste tiden har det mest varit ner och jag är totalt off the planet. Det är svårt att inte tappa bort sig själv och svårt att vara ensam i höstmörkret. Vill sova mig genom allt, skolan, vintern och livet. Jag är trött, trött på mig själv.
 
Men men, det är fredag imorgon och det ska bli såså skönt med helg. Ska ligga nerbäddad i sängen framför oth och bara sova. Jag klagar inte alls.
 

En elegi för alla sorger den där hösten handla om.

Idag är söndags ångesten på topp. Jag måste ta tag i pluggandet som jag skjutit på hela lovet. Ska även försöka ta mig till träningen ikväll.
Men jag har iallafall haft ett jätte mysigt höstlov. Firat ett år med bästa killen och myst massvis med honom, varit på bio och sett Insidious 2. Varit ute i sommarstugan och myst. Träffat Eirin och fått prata ikapp lite med henne och spelat sims. Igår var jag i Västervik en sväng, sen på kvällen blev till en sväng till djursdala och södra vi för att tända ljus. Efter det drog jag till Julia och umgicks med bästa vännerna, kollade film och pratade.
 
Så idag är det plugga, träna och ladda upp för en vecka i skolan som gäller.
 
 
 
One day someone is going to hug you so tight, that all of your broken pieces will stick back together.
 
 

RSS 2.0