Du fick mig att vilja vara mig själv, men jag är inte mig själv utan dig.

Det fruktansvärda med att älska någon. En dag så kanske all spänning tar slut eller det brister i fogarna och du limmar ihop det och gråter då han har somnat för att det blir så desperat. Du tröttnar på att kämpa för två och du väntar på det där smset som skulle göra att allt blev bra igen. Men det kommer inte och du måste försöka vara lycklig utan honom även om det ser omöjligt ut. Kanske behöver man någon som drar en ur bubblan man har levt i, där man trodde att det skulle bli annorlunda efter varje gång men allt faller tillbaks på samma plats igen. Jag säger inte att det aldrig kan bli annorlunda men när man inser att det inte finns något mer att göra, ger man upp. Man lämnar allt till andra då man vet att hur man än gör kommer det aldrig räcka till. Jag tänker inte kämpa för någon som inte kämpar för mig. Kanske löser det sig, kanske inte.
Jag lämnar allt till dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0